Analys: Henrik Rydström
Henrik Rydström har de senaste åren pekats ut som ett av Skandinaviens mest spännande tränarnamn (med all rätt). Det har pratats om Premier League, Championship, Svenska landslaget osv.. men framförallt har det i Bajen-kretsar pratats om honom som ett alternativ/icke alternativ till tränarposten.
Nu står vi här med Henrik vid rodret och de allra flesta dödliga som odödliga supportrar/hobbyanalytiker känner till det uttjatade begreppet "relationism". Jag vet inte riktigt vad jag känner för det och ska jag vara ärlig så förklarar det ingenting för den som vill förstå vad som faktiskt händer på planen. Jag har i alla fall tittat en del på Rydströms Columbus Crew. Det här är vad jag ser.
Vad får Hammarby?
Det enkla svaret är en tränare som inte nöjer sig med att hålla bollen för hållande skull. Det som vid första anblick kan se ut som kontrollerat och metodiskt spelande är i själva verket något betydligt mer avancerat. Rydström bygger ett system där varje rörelse har ett syfte. Inte för att skapa tryck. Inte för att trilla runt bollen tills motståndaren tröttnar, utan för att tvinga motståndaren att fatta beslut som gynnar hans egna lag. För den mindre insatta så skulle jag kunna förklara det kort och gott som att han manipulerar motståndarna ur position.Men idag nöjer vi oss inte med det enkla svaret...
Rydström ställer upp med följande formati... nej glöm formationen för ett ögonblick, det är ändå bara en lek med siffror som även Hjelmberg skulle sagt. Det som verkligen definierar Rydströms uppspel är att han nästan alltid bygger med tre i första linjen. Och innan ni börjar sucka, nej det handlar inte om en tre eller fembackslinje.
Det kan se ut som en trea av mittbackar men det handlar sällan om formation. Det handlar om att skapa rätt förutsättningar redan från start.
Jag ska försöka visa vad jag menar genom några bildexempel.
![]() |
| Bild 1 |
Högerbacken inringad i blått inverterar långt in på planen. Tillsammans med mittbackarna skapas en trelinje i uppspelet. Två centrala spelare kommer dessutom mötandes vilket skapar ett numerärt överläge. Det skapar också de korta spelavstånden som gör det betydligt enklare att spela sig ur motståndarens första presslinje. Precis det Rydström vill uppnå.
Men högerbackens invertering ställer också en direkt fråga till motståndarens vänsterytter hur han ska agera. Följer han med högerbacken in centralt lämnar han en yta bakom sig på kanten. Samtidigt som Columbus högerytter (ej med i bild) kommer mötandes för att dra med sig vänsterbacken ur position. Via den rörelsen har man öppnat upp en yta på högerkanten i nästa fas. Jag kan tyvärr inte dela rörligt material av rättighetsskäl men det är i korta drag detta man vill uppnå i uppspelsfasen.
Det behöver nödvändigtvis inte vara just högerkanten men i Columbus var det (Steven Moreira nummer 31) som oftast axlade den inverterade rollen.
Det behöver nödvändigtvis inte vara just högerkanten men i Columbus var det (Steven Moreira nummer 31) som oftast axlade den inverterade rollen.
![]() |
| Bild 2 |
Det här är vad jag skulle kalla ett extremfall men det illustrerar systemet bra. Hela nio Columbus-spelare syns i bild samtidigt. Återigen ser vi build-up med trelinje. Högerbacken är fortsatt inverterad. Vi har en central spelare långt ner i banan och sen kommer något jag vill kalla dragspelseffekten.
De röda pilarna visar två centrala spelare som kommer mötandes. De blå pilarna visar två spelare som samtidigt går i djupet åt andra hållet. Rörelserna sker i motsatta riktningar och det sker exakt samtidigt.
Det är just det här mönstret som skapar ytor, som ställer frågor och som nästintill manipulerar motståndarnas position.
Skulle motståndarna stänga centralt tappar de djupet. Täcker de djupet öppnas rum centralt. Det finns inget försvarssätt som löser båda problemen på en gång och det är precis vad Rydström vill uppnå med detta.
Skulle motståndarna stänga centralt tappar de djupet. Täcker de djupet öppnas rum centralt. Det finns inget försvarssätt som löser båda problemen på en gång och det är precis vad Rydström vill uppnå med detta.
![]() |
| Bild 3 |
Det här är för mig definitionen av Rydströms spel. Den progressiva passningen som bryter linjerna. Men det är inte själva passningen utan det är tajmingen på passningen som är definitionen av Rydströms "Relationism" enligt mig.
Det handlar inte bara om att våga spela passningen. Allt handlar om tajmingen och rytmen i när man ska göra det. Passningen kommer aldrig när mottagaren är ensam. Man slänger inte in bollen centralt på en felvänd spelare som sätts i skiten, utan passningen kommer allt som oftast alltid när det redan finns spelare på korta avstånd runt om.
![]() |
| Bild 4 |
I exemplet ovan ser vi när bollen nu nått mottagaren. I samband med detta ser vi ett tydligt resultat av allt föregående arbetet samt vad dragspelseffekten har för effekt (se gulmarkerad yta).
Bollmottagaren har i detta läget en ganska utsatt position men de korta spelavstånden gör att han har flera alternativ. Han kan med enkla medel vinkla ut bollen mot den öppna ytan till höger eller så kan han knacka tillbaka till nr 27 på ett tillslag.
Notera vad som hänt med motståndarlaget. De är utspridda och har tappat sin struktur vilket gör att de har svårt att täcka alla alternativ. Det fina med detta är att Columbus varken sprungit snabbare eller slagit enormt svåra passningar. Det är heller ingen individuell briljans, även om spelsättet ställer vissa krav. De har helt enkelt rört sig i rätt mönster och ställt frågor motståndarna inte kunnat svarat på.
Notera vad som hänt med motståndarlaget. De är utspridda och har tappat sin struktur vilket gör att de har svårt att täcka alla alternativ. Det fina med detta är att Columbus varken sprungit snabbare eller slagit enormt svåra passningar. Det är heller ingen individuell briljans, även om spelsättet ställer vissa krav. De har helt enkelt rört sig i rätt mönster och ställt frågor motståndarna inte kunnat svarat på.
När man pratar om att det tar tid för spelare att anpassa sig efter en ny tränare är det ungefär det här de menar. Att hitta tajmingen, rytmen och rörelsemönstret där allt också ska vara i synk. Det är detta som kräver sin tid då ett uns av fördröjning i passning eller rörelse kan de som skulle bli en trigger istället bli en bollförlust.
Apropå bollförlust så kommer givetvis inte detta spel utan risk. En felpassning i uppbyggnadsfasen eller en aning för stort självförtroende centralt kan ge motståndaren ett kontringsläge med alldeles för mycket yta att attackera på. Det är också på det här sättet Columbus släppt in en del mål under Rydström.
Variation i uppspelsfasen
![]() |
| Bild 5 |
Även om Rydström gillar att bygga på tre så är inte spelarna låsta vid en enda mall. Trelinjen är utgångspunkten men inte ett krav. Här ser vi en variant där den inverterade ytterbacken inringad i bild har lämnat sin position i trelinjen och istället valt att gå framåt när läget ges. Tillsammans med den centrala mittfältaren har de skapat ett 2 mot 1 övertag. Bollen spelas in och ytterbacken fortsätter sin rörelse framåt.
![]() |
| Bild 6 |
Ett annat exempel
![]() |
| Bild 7 |
Här bygger man på två, eller ja målvakten är med så att man har trelinjen. Det intressanta här är att båda ytterbackarna (inringade i rött) har inverterat in centralt. Det är ett riskabelt val och kräver brutalt högt mod. Tappar Columbus bollen här är de i trubbel kan man väl säga utan att överdriva.
Notera matchklockan 25:43
Notera matchklockan 25:43
![]() |
| Bild 8 |
![]() |
| Bild 9 |
![]() |
| Bild 10 |
Det här är ett extremfall och kanske något man framförallt ser i MLS mest, så ta det med en nypa salt. Men jag tycker poängen kvarstår. När allt klickar i Rydströms system kan det gå riktigt riktigt fort. Kritiken om bolltrillande och extrem kontroll är helt enkelt inte alltid rättvis. Det som ser metodiskt och kontrollerat ut kan på sju sekunder förvandlas till ett farligt läge långt inne på motståndarens planhalva.
Försvarsspel
![]() |
| Bild 11 |
Det som gör Rydströms försvarsspel intressant är att det har i princip samma principer i offensiven som i defensiven, man kan säga att det är speglat ungefär. De korta spelavstånden som skapar många passningsalternativ i uppbyggnaden skapar i defensiven automatiskt många spelare nära bollen vid bolltapp. Det betyder att Columbus nästan alltid har förutsättningar för en omedelbar återerövring högt upp på planen.
Vid försvar längre ner i banan kan man se inslag av man man spel när situationen kräver det, men det är långt ifrån det extrema som vi sett under Kalle Karlsson. Risken att vi får se en Viktor Lind springa ner till hörnflaggan för att täcka som en ytterback ser jag som mycket liten.
För att göra något typ av avslut på detta
För att göra något typ av avslut på detta
Mycket av det ni sett i bilderna ovan kommer kännas igen för den som följt Hammarby de senaste åren. Korta spelavstånd, vilja att spela sig ur press centralt, hög återerövring vid bolltapp. Det är inte en slump att Rydströms system och Hammarbys sätt att spela påminner om varandra.
Det betyder också att startsträckan borde vara kortare än normalt. Spelarna behöver inte lära sig ett helt nytt sätt att tänka på fotboll. Muskelminnet finns redan där. Det som tar tid är tajmingen, rytmen och att få rörelsemönstren att synka fullt ut med en ny tränares specifika triggers. Men grunden är det inget fel på.
Jag tror att Rydström framförallt kommer att erbjuda ett mer systematiskt sätt att skapa ytor, troligtvis på det sätt jag försökt illustrerat i denna text.
Jag tror att Rydström framförallt kommer att erbjuda ett mer systematiskt sätt att skapa ytor, troligtvis på det sätt jag försökt illustrerat i denna text.
.png)
.png)
%20spelare%20runt%20om.png)








Tack! Känns väldigt likt hur vi spelade under Hellberg. Också intressant att i Fotboll Sthlms artikel skriver det att Rydström i MFF i princip alltid spelade två mittbackar och två offensiva ytterbackar, men i Columbus verkar det vara en inverterad. Känns väldigt spännande hursomhaver!
SvaraRadera